Välkommen till Trihard PT – löpgruppen för dig som vill ta nästa steg…

Löpgrupp med TriHARD PT – för dig som vill utveckla din löpning.

Med uppstart onsdagen den 4 oktober kl 18.00 kör TriHARD PT igång med en löpgrupp som utgår från Trollhättan. Träningen bedrivs i samarbete med trestads skönaste klubb, 3CT (3CityTriathlon)

Gruppen riktar sig i huvudsak till dig som redan är aktiv löpare och som tävlar i motionstävlingar runt omkring i landet. Jag upplever som coach och elitmotionärsaktiv idag att många ambitiösa motionslöpare tränar regelbundet och ofta men att deras utvecklingen avstannar och resultatkurvan planar ut, efter ett par år med likartad träning.

En långsiktig plan och ett träningsprogram KAN öka dina chanser att utvecklas och det innebär inte per automatik att man skall träna extremt många mer timmar. Nyckeln för att utvecklas är att träna rätt och att använda den tid man har att förfoga till träning, på bästa möjliga sätt – utan att för den delen ta fokus från den löpglädje som skall prägla vår träning.

​TriHARD PT kommer inte kunna erbjuda några ”snabblösningar” då det INTE finns några genvägar till en god fysik och kondition utan det är målmedvetet jobb och fysisk träning över tid som gäller. Det vi kan påverka är hur det jobb och de träningstimmar vi lägger ned på träningen skall se ut.

Ni är välkomna att testa ett par gånger o vill ni hänga på under vinter/hösten löser ni medlemsskap hos 3CT. http://3citytriathlon.se/medlem/index.html

Med 3CT o TriHARD PT´s löpargrupp kommer du att få tränarledda pass av mig, Patric Engström (utbildad löpcoach) – 1 gång/vecka (onsdagar kl 18.00-19.20) där jag tillsammans med er i gruppen pushar varandra till nya nivåer.

Du kan även mot extra kostnad få ett träningsprogram över 12 veckor baserat på din träningsambition som är anpassas utifrån dina möjligheter till träning i din vardag. Programmen kommer att finnas i tre nivåer:

2-4 h/vecka

4-6 h/vecka

6-9+ h/vecka

Löpande under hösten kan ni mot extra kostnad få löpanalyser både visuellt av mig på plats och inspelat på video. Utifrån er löpanalys kommer ni individuellt att få övningar att arbeta med på egen hand.

Ni kommer under träningspassen på onsdagarna att få grundläggande kunskaper i styrketräning och skadeförebyggande träning för löpare.

Löpträningen som sker i grupp inleds alltid med en gemensam uppvärmning inklusive stretch och löpskolning. Efter uppvärmningen genomför vi ett träningspass där syftet är att höja pulsen ganska markant. Aktuellt pass är anpassat och förläggs på så sätt att ALLA skall känna sig bekväma i att genomföra passet. De snabbaste i gruppen vänder upp när intervallen är klar och vid nästa intervallstart är vi återsamlade. Vi börjar således passet ihop och slutar därefter passet ihop.

Ni som vill ha träningsprogram kommer kunna se onsdagens gemensamma pass i de träningsprogram ni tilldelas utifrån er ambitionsnivå. Passet läggs även ut på 3CT’s medlemsgrupp på Facebook. Resterande pass under veckan är placerade på dagar som jag tycker är lämpliga men NI kan självklart flytta runt dessa pass till dagar i veckan som passar ert livspussel bäst.

—————————————————

Uppstart HÖST börjar onsdagen den 4 oktober kl 18.00

Under okt- feb bygger vi en grund både muskulärt och konditionsmässigt. Vi kör en hel del styrkelöpning i form av backintervaller och mosslöpning men även andra korta intervaller (3-8 minuter) i syfte att bygga upp ett starkt hjärta. Genom intervallträning blir vår kondition bättre och med träningen ökar vi förmågan att pressa oss hårdare över längre perioder.

(Löpgruppen tar uppehåll efter onsdagen den 20 dec och drar sedan igång igen med onsdagen den 10 jan)

Under vinter/våren fortsätter vi inledningsvis att fortsätta bygga på den starka motor vi skapat under hösten och vintern. Intervallerna blir framåt tidig vår något längre och vi arbetar då med att höja våra tröskelnivåer, det vill säga att vi arbetar i nivåer omkring eller strax över vår tänkta tävlingsfart. När kursen avslutas i maj har NI arbetat er upp i en nivå och löpkapacitet som ni tidigare troligtvis inte uppnått.

Ni som vill ha ett träningsprogram som sträcker sig över vintern o fram till sommarens stora löparmål kan givetvis få detta.

Kostnad för att delta i 3CT o TriHARD PT´s löpargrupp med en personlig löparcoach mm:

Medlemskap 3CT (400 kr)

Extrakostnad för den som vill ha program mm;

Träningsprogram 16 veckor (999 kr)

Löpanalys med videofilmning o styrkeövningsförslag (599 kr/tillfälle)

Intresserad av att delta? Skicka ett mail till trihardpt@gmail.com

Mailet skall innehålla namn och kontaktuppgifter, din kommande ambitionsnivå, tävlingsmål och gärna en kort beskrivning av dig själv och din bakgrund som löpare

”We don´t stop when we´re tired – we stop when we´re done”

För mer info – läs under fliken TriHARD PT löpgrupp

Comeback på löpbanan

Efter att inväntat juli månads löpförbud var det dags att testa en kort runda för att se om knät var redo för lite löpning eller ej. Premiärrunda gick av stapeln nere i Helsingborg där jag för tillfället firade semester med familjen. Upplevde en lättare smärta kring knät, nivå 2 av 10 vilket var ok enligt sjukgymnasten. Löpningen var kantig och det kändes att det ett tag sedan man sprang senast. 

I väntan på comebacken har jag passat på att köpa lite nya löparskor och denna gång gjorde jag något djärvt… jag övergav märket jag varit väldigt nöjd med under många år, Saucony till förmån för ett gäng skor från Hoka. Hoka gör skor som ser lite annorlunda ut än vanliga skor. Många skor ser väldigt klumpiga ut med en hög sula men de har även skor som ser ”normala” ut. Känslan efter att ha testat de tre paren är enbart positiva. Skorna är väldigt lätta och den bekväma dämpningen tillför verkligen en dimension, speciellt nu i mitt rehabarbete.

Hoka Clifton

Hoka Clayton

Hoka Tracer

Planen är att löpa på frekvent med låg intensitet framöver i syfte att bygga upp löpstyrka kring knät. När löpningen kommer igång på riktigt kan vi sakta öka lite intensitet och låta kroppen bli gött trött igen. 

 

Projekt rehab knä

Rehabträningen med mitt opererade knä går sakta framåt. Jag kör mina övningar som jag fått från sjukgymnast Mattias och jag ser saaaakta förbättring. Saknar fortsatt ”kontakt” mellan muskler och ligament kring knät men det det kommer. Rörligheten, eller bristen på rörlighet är det som hindrar mig mest från att göra något annat än att rehaba. Åker en del inlines vilket funkar väldigt bra, lite instabilt i vissa lägen bara. Att simma går ok så länge jag inte använder min fruktade benspark :), då gör det ont. Att cykla går inte då jag inte har tillräckligt med rörelse i knät för att få ett vettigt rundtramp. Att springa är NO, NO från sjukgymnasten, åtminstone fram till 1 aug.

 

Operation i Göteborg

Efter en längre tids problem med mitt högra knä var det 13 juni äntligen dags för operation på IFK-kliniken i Göteborg. Titthålsoperation för att undersöka vad det var i mitt knä som spökade.

Operationen gick enligt plan och Dr Aldén kunde efter avslutat ingrepp konstatera att slemveckshinnan (plica) i mitt högra knä var skadat och därför avlägsnades det trasiga. Väl på plats tog Dr tillfället i akt att putsa och ta bort en hel del brosk i knät.

Nu väntar en längre tids knärehab och sedan återstår det att se vad framtiden har att ge. Tror på en snabb läkning och att jag kan vara tillbaka löpandes inom kort igen.

Seger i Butlers triathlon

Team 3CT med Sting lyckades efter en stabil tävling att återigen stå högst upp på pallen efter årets upplaga av Butlers triathlon.

Patric, Kristoffer, Markus, Tommy och Jonas fick till ett lopp utan några större missöden. Efter en stabil simning (dock ganska långsam sådan) klev vi upp ur bassängen som första lag och ut på cykel hade vi ledningen med några sekunder. Ledningen utökades fram till Utby där vi enligt uppgift från tidsstudieman Benno hade ökat till knappa minuten mot det starkast jagande laget från Lidköping.

Vi tog det medvetet lugnt på grusvägen och då inhämtades vår ledning ganska snart så ut på asfalten efter 12 km grusväg hade vi nu sällskap. En lång karavan av cyklister där det var vi i Stinglaget som stod för dragjobbet. Vi höll tempot intakt och inväntade den avslutande löpningen.

En snabb växling senare var vi fortsatt två lag ut på den avslutande löpningen. Vi hittade snabbt ett högt tempo som vi dock kände att vi skulle kunna hålla ganska länge. Detta tempo var tillräckligt högt för att skaka av oss våra konkurrenter så 30 sek blev 60 sek, 60 sek blev 90 sek och i mål blev det dryga 4 minuter.

Stora delar av laget har varit med och vunnit tävlingen många gånger och nu fick även Tommy och Jonas med sina fina insatser känna av segerns sötma.

Vi tackar vår sponsor Sting i Trollhättan för ALL hjälp inför årets lopp. Tackar även Butlers för att ni arrangerar detta frisksportsarrangemang i stan.

Länk till årets resultatlista

Länk till artikel från lokaltidningen TT/ELA

 

 

Inför Butlers triathlon 2017

Imorgon lördag, den 27 maj är det återigen dags för Butlers triathlon. Ett lokalt triathlonlopp i lag, där 5 man skall ta sig runt en krävande bana i omgivningarna kring Trollhättan. 300 meter simning i bassäng, 44 km cykel som delvis går på grusväg och avslutningsvis 13 km löpning längs Kraftprovsbanan.

I år kommer jag och mina vänner i triathlonklubben till start under lagnamnet ”3CT med STING”  Det innebär att vi år får mycket tacksam stöttning från det lokala och idrottsintresserade företaget STING (Svenska teknikingengörer AB) med Hans Aderum i spetsen. Vi skall försöka representera företaget på bästa sätt och kämpa hårt, hela vägen in till mål. STING kommer för övrigt till start med 2 helt egna, 1 BUS-lag o ett damlag.Här nedan presenteras årets laguppställning som i år innehåller en mix av Butlers veteraner och några oprövade kort.

Vi inleder med det urstarka konditionsfenomenet;

1. Namn, ålder, yrke – Markus Nymark, 37 år, Ingenjör

176_m-100739716-DIGITAL_HIGHRES-1369_066526-4459183.JPG
2. Tidigare Buthlererfarenhet – Inledde min tri-karriär på Butlers för åtta år sedan. Har lyckats hamna i starka (vinnande) lag de senaste tre åren och är bra sugen på att slå banrekord igen 🙂

3. Ditt bästa/värsta triathlonminne? – Ironman Kalmar förra året då jag fick till ett fantastiskt lopp, att gå i mål efter 9.03 och kvala till Hawaii var ren glädje. Värst var troligen på Hawaii 5km in på löpningen då jag hade panik pga värmen (35 grader). Upplevelsen på Hawaii är precis så häftig som det verkar men löpningen från km 4 – 15 var jag helt säker på att det inte skulle gå. Efter det lossnade det lite men ”kliv, kliv överlev” låg i bakhuvudet mest hela tiden.

4. Vilka är dina mål framöver på triathlonscenen? – I år är det först Buthlers, sen blir det SM i halvdistans i Vansbro. Efter det är det lite oplanerat fram till Tjörn som blir genrep för Ironman World Championships i Chattanooga där jag hoppas kunna få till säsongens bästa lopp!

Nästa deltagare är ny, både i laget och i Butlers triathlon;

1. Namn, ålder, yrke – Thommy Karlsson, 31 år, IngenjörTommy

2. Tidigare Butlerserfarenhet? – Oerfaren

3. Ditt bästa/värsta triathlonminne? – Då jag är relativt ny på triathlonscenen, så är nog bästa minnet hittills upploppet på Ironman 70.3 Jönköping i fjol och att var en del av en så härlig förening (3CT). Värsta får nog vara alla obskyra teknikövningar som man kan tänkas vilja utsätta sig för i en klorfylld inomhusbassäng.

4. Vilka är dina mål framöver på triathlonscenen? – Här närmast står Borås Triathlon för dörren, som blir en liten formcheck och grund för sommarens finslip inför Ironman Kalmar. Sen blir det lite smått och gott under resans gång.

Next up är en grym förstärkning från Skaraborg, snabbare än de flesta på löparbanan;

1. Namn, ålder, yrke? – Jonas Nilsson 47 år Hydraulik konstruktör.
Jonas
2. Tidigare Butlerserfarenhet? – Gjorde min triathlon debut 2015 men en punktering förstörde den dagen , men tävlingen och tävlingsformen gav mersmak.

3. Ditt bästa/värsta triathlonminne? – Värsta triathlon minnet var min individuella triathlon debut för knappt ett år sedan ,fick pingislungor efter 50m och tänkte ”vad har jag gett mig in på” Bästa idrottsupplevelse var när jag 4 månader senare stod på startlinjen på Hawaii efter att ha överträffat mig själv i Kalmar och lyckades kvalificera mig till tävlingen i Kona.Hawaii tävlingen blev en smärtsam upplevelse och jag har aldrig fått gräva så djupt efter kraft och vilja för att ta mig i mål.

4. Vilka är dina mål framöver på triathlonscenen? – Efter Butlers blir det IM 70,3 i Jönköping som ett delmål inför IM 140,6 Cervia Italien i september.

Fjärde man i laget är en kille som gjorde comeback med bravur förra året;

1. Namn, ålder, yrke – Kristoffer Jidetoft, 34 år, ElbilarKristoffer
2. Tidigare Butlerserfarenhet? – Jag har varit med några gånger i olika konstellationer – kul tävling och bra start på säsongen!

3. Ditt bästa/värsta triathlonminne? – Jag har inga dåliga minnen från triathlon, det är en fantastisk sport. En rolig grej jag minns var när jag stod och tittade på Tjörn Triathlon ett år och en tävlande kommer IN från cyklingen med våtdräkten på.

4. Vilka är dina mål framöver på triathlonscenen? – Jag ska köra Ironman Frankfurt och Ironman Köpenhamn i år. Ett Hawaiikval vore kul. Kommer man inte dit är det inte hela världen, det viktigaste är att man har kul på vägen.

Sist ut är lagkapten och den som troligtvis kommer få jobbast hårdast i år 🙂

1. Namn, ålder, yrke – Patric Engström, 42 år, Polis170_m-100739718-digital_highres-1369_062371-4459492
2. Tidigare Butlerserfarenhet? – Tillhör nog dem som kan ståta med flest starter i denna anrika tävling. Har räknat in till minst 10 starter och 6-7 vinster genom åren.

3. Ditt bästa/värsta triathlonminne? – Mina bästa minnen är flera men tredjeplatsen på IM-Bolton 2016 var en upplevelse som jag kommer bära med mig resten av livet, fick till mitt livs lopp när jag behövde det som mest. Att sedan samma år, en tidig morgon ligga i vattnet utanför Kona Pier på Hawaii tillsammans med världens bästa triathleter och invänta starten till IM World championship var magiskt.

Värsta upplevelsen var nog under samma tävling men ett par timmar senare, med 30 km kvar av löpningen då jag sprang i en ”vägg” jag aldrig tidigare upplevt. Energin fanns där men värmen dränerade mig totalt. Fick hasa mig fram på hörntänderna sista 20 km till det hägrande målet på Ali Drive.

4. Vilka är dina mål framöver på triathlonscenen? – Har brottats med en envis knäskada hela vintern så detta år får bli en mellanår, inga tävlingar inplanerade. Nästa år däremot, då siktar jag på comeback och nya äventyr.

Klockan 10.00 imorgon går starten – mött upp och upplev tävlingen på plats bland alla glada idrottare. En underbar ”tävling” där det viktigaste INTE är att vinna utan att ha rejält SKÖJ 🙂

 

Ta nästa steg med TriHARD PT

Känner du att kört fast med din träning, uteblir resultaten eller tryter fantasin när du skall lägga upp ditt träningsschema över säsongen?

Med hjälp av en personlig tränare, TriHARD PT så kan det vara spångbrädan till nästa steg. 

TriHARD PT erbjuder coaching på individnivå, månadsvis och med PT-timmar både i grupp och individuellt. Har erfarenhet av uthållighetsidrottande sedan 25 år tillbaka, löpning, multisport och triathlon. 

Nyfiken på att veta mer? Skicka iväg ett mail till trihardpt@gmail.com så tar vi en pratstund och ser vad TriHARD PT skulle kunna erbjuda just dig?

//TriHARD PT – Patric

trihard-pt

 

 

 

Löpcoachutbildning Stockholm

Under en vecka i februari befann jag mig i Stockholm för att utbilda mig till löpcoach i företaget Konditionsidrotts regi. 

Dag ett och två avverkade vi steg 1 i utbildningen med videoanalys, löpskolningsövningar med Malin Ewerlöf, träningsfysiologi, löpteknik och löpstegsanalys med läraren Carl Norell. Mycket intressant och fantastiskt roligt att gå en utbildning som handlar om det man älskar så mycket – att löpa och träna i största allmänhet. 

När jag ändå var på plats fortsatte jag med steg 2. Vilket innebar ytterligare tre fullmatade dagar så i slutet av veckan var man ganska mosig och fullmatad med information. 

De sista dagarna av utbildningen innehöll mycket fokus på fördjupning av löpteknik och rörelsekorrigering, biomekanik inom löpning, fördjupning inom träningsplanering samt anpassad styrketräning för löpare. 

Trots ett stukat knä och en rejäl förkylning hade jag en fantastisk vecka tillsammans med många glada deltagare med olika bakgrund. Allt från svenska mästare i marathon till löpare som nyss funnit kärleken till löpningen.

Tar med mig mycket nyvunnen kunskap och går stärkt ifrån kursen med mycket bekräftelse på den kunskap jag redan innehar från mitt mångåriga idrottsliv. 

Nu blickar vi framåt och jag drar inom kort igång coachingen av löpare runt omkring i området. Jag kommer att erbjuda individuella PT-timmar, gruppträning och företagsträning för dig eller er som vill utveckla er löpning framåt. Kommer att erbjuda hjälp med träningsplanering och träningsupplägg såväl som videoanalys för dig som vill utveckla, analysera ditt löpsteg. 

Under fliken coaching med TriHARD PT kommer det inom kort läggas ut info om kommande kurser, PT-löpning och företagspaket. 

Keep up the good work!

Knästrul

Träningen efter Kona löpte på ganska smärtfritt och kravlöst utan jakt på sekunder, watt eller pulszoner. Ganska skönt men ändå lite tomt att inte ha ett tydligt mål som drivkraft i all träning. Utan drivkraften blir lätt mitt fokus svajigt och träningen blir därefter men jag behövde verkligen detta, en lugn period. Hawaii var ju en fantastisk upplevelse på alla sätt och vis men alla timmars träning och pusslande har tagit kraft och tid från min familj vilket känns tråkigt. Dags att betala tillbaka vilket jag känner att jag tillåtit mig att göra i vinter. 

Börjar man bli klen eller? Efter ett gott intervallpass i lätt duggregn i november med klubben 3CT kände jag senare på kvällen hur något var knas i höger knä. Det svullnade upp och jag kunde knappt stödja mig på det. Det smärtade vid varje steg och efter några dagars vila utan vila gick jag till grabbarna på Prima Fysiocenter i Trollhättan för en undersökning. Hem igen för en kur med antiinflammatoriskt och lite rehab och sedan återbesök. Smärtan hade inte avtagit 10 dagar senare utan snarare ökat i styrka. Remisser hit och dit och svaret från ortopeden på landstinget sa ”välkommen till oss på undersökning, din beräknade väntetid är 7 månader….” Det går undan på landstinget! 


Kunde i och med detta utnyttja landstingets vårdgaranti och hamnade då i Göteborg hos Ortho-center, IFK kliniken. Läkarbesök, några dagar senare en MR-röntgen, ytterligare några veckor senare ett samtal från läkare som inte kunde se någon direkt skada på knät, men i och med att smärtan kvarstår så behöver man gå in i knät och undersöka. 

Fick besked häromveckan att operation väntar i mitten av Mars på Ortho-center i Göteborg där man med titthål skall gå in i knät och se vad det är som är knas. Hoppas på en bra operation och snabb tillfriskning så att jag snart kan vara i full löpning igen.

 

 

 

Ironman Hawaii finisher 2016

Lördagen den 8 oktober 2016, kl 06.55…. Kailua-Kona, Hawaii. 30 grader i luften, 27 grader i vattnet. I vattnet utanför piren ligger 1500 st age-group män och trampar vatten. 95 procent av dessa 1500 starka atleter, inklusive mig själv har slitit hårt i MÅNGA år och via ett bra race någonstans i världen 2015/2016 kvalificerat sig till årets tävling. Känslan när man som rookie ligger där i vattnet och väntar på att kanonen skall gå av är fantastisk. Jag försöker verkligen njuta av stunden trots att jag vet att det inom kort kommer att börja koka i vattnet. Solen går upp över berget då vi ligger där och jag känner hur det knottrar sig på armen då gåshuden kommer krypandes. Jag kikar runt och nyper mig armen, jag är på plats, detta händer här just nu och jag är här, redo att göra mitt bästa, mitt bästa för mig själv, för mina supporters på plats och för de som stöttar mig från hemmaplan.Jag valde att placera mig långt till vänster längs den bojutmärkta startlinjen som vaktades av män på surfboards. Långt till vänster och i 8-10e led bakom täten kändes som en bra plats, utan att gjort någon tidigare empirisk forskning på området. Kanonen går av och det börjar vevas. En spark där, en näve där, en spark till men sedan fick jag lite eget vatten. Grymt tänkte jag, jag njuter så länge det varar. Det fria vattnet fortsatte och efter 400 meter kände jag ett visst lugn. Blir det inte värre än så här? Värre har jag upplevt på många tävlingar i Sverige och jag var ju verkligen beredd på en skräckupplevelse över dryga 3800 meter. Mycket värre blev det inte förrän de snabba age-group damerna kom ikapp efter 2500 meters simning. De simmade rätt över oss 🙂 snabba som f.n. Sista 1000 meterna in till växling blev lite sicksackande och navigeringen hade lite mer att önska.
140_m-100739718-digital_highres-1369_009327-4459462Simsträckan här på Hawaii är snabbare ut till vändningen 1900 meter rakt ut i Stilla Havet än vad den är tillbaka. Jag upplevde inga direkta strömmar i vattnet men något är det som påverkar. Det kände jag både på provsimningen veckan innan och på raceday. Med 200 meter kvar att simma tittade jag snabbt på klockan och såg att jag kunde fixa en tid en bit under 1h 20 min. En tid som inte skrämmer någon men för mig som dålig och oerfaren simmare kändes det som en seger (vilket kanske ses på uttrycket från löpningen från simningen – detta glädjeyttrande är faktiskt inte något jag kan minnas så här efter loppet) Jag klev upp ur vattnet på 1.18.03 och slet av mig mitt nyinköpta swimskin från Roka. Min simtid räckte till 230e tid i min agegroup vilket säger en del om min simkapacitet jämfört med mina konkurrenter. Under swimskinet hade jag min tävlingsdräkt för dagen så efter en dusch med färskvatten var det bara att springa till tältet och hämta cykelpåsen som för dagen innehöll mina cykelskor, ett par strumpor och energi i form av gels från Umara. Hjälmen låg redan på cykel och nummerlappsbältet behövde vi först använda på löpningen då cykeln var tydligt uppmärkt bak på sadelstolpen. Tog det hyfsat lugnt i växlingen men passerade ändå T1 på 3 min 37 sek vilket får anses som godkänt.

Ut på cykeln väntade först en runda genom Kona innan vi körde söderut några kilometer. I stan var det mycket åskådare och på väg söderut mötte vi snabbare tävlande som redan var på väg norrut, cirka 20 minuter snabbare än oss således. Värmen o temperaturen började sakta smyga uppåt och det kändes ganska omgående. Kikade på min wattmätare och höll mig inom min zon med ett tak på 250 watt. När vi vänt om och till slut kommit upp på Queen Ka´ahumanu Highway (Queen K) kände jag att vinden låg bra för stunden, medvind lätt sidvind norrut och resan kunde börja. Jag plockade ganska omgående cyklist på cyklist och försökte hitta ett flow som jag kände mig bekväm i. Längs vägen norrut cyklade tävlandes i stora klungor men i och med att det var tidigt i loppet kände jag ingen större oro eller irritation över detta. Passerade vår resort cirka 50 km från start och benen kändes bra, riktigt bra. Jag visste dock vad som väntade efter dryga 70 km då klättringen upp mot Hawi började. Värmen var nu påtaglig och vid varje station greppade jag en vattenflaska som jag omgående hällde över mig, Tog en flaska till som jag placerade på cykeln i syfte att använda på vägen tills nästa vätskestation. Jag drack min medtagna Umara och stöttade med gels var 20-25 minut.

Upp mot Hawi ökade vinden och nu kom den från öst, dessutom i stabila kastbyar vilket gjorde cyklingen lite spännande. Fortsatte plocka många placeringar och de jag passerade började se mer och mer plågande ut. Vid vändningen i Hawi fick jag min special-needs påse innehållande nya flaskor Umara och gels vilket funkade grymt bra. I utförsåkningen nedför Hawi spred sig ett leende från öra till öra då jag låg i tempoställning och pumpade i 70 km/h. Emellanåt kom en kastvind som flyttade mig och cykel 30 cm åt sidan men ned kom vi, jag och min Speed Concept och leendet var intakt. Något som nu började kännas riktigt störande var alla dessa klungor av cyklister som teamkörde söderut. Skrek mer än en gång ut lite svensk ilska då jag passerade dessa klungor samtidigt som jag irriterat frågade ”is this 12 meters for you??” Det fanns många racemarshals/ domare på plats, världens bästa domare dessutom och jag tycker helt klart att det skulle kunna ha gjort ett bättre jobb och placerat många fler av dessa ryggradslösa atleter på detta VM i ett peneltytält, fler än vad som nu stod där. Personligen såg jag 4 män stå i tältet vilket kändes extremt lite med tanke på vad jag såg längs banan…

150_m-100739718-digital_highres-1369_016891-4459472

168_m-100739718-digital_highres-1369_053347-4459490Cyklingen söderut mot Kona blev utmanande då vi svängde in på Queen K igen med dryga 60 km kvar. Motvind som sakta ökade till stark motvind med 30 km kvar. Sista 3 milen in mot Kona blev tuffa mentalt men fokus var nu helt inställt på att få behålla känslan med pigga ben in till löpstarten och därför försökte jag hålla fokus på wattmätarens siffor. Dessa siffror stämde illa med min upplevde ansträning och jag förstod att det var något knas med mätaren. Känslan fick styra sista timmen och in mot växlingen vid piren spann jag på lätta växlar för att göra benen redo för löpningen.

Vid T2 stod funktionärer (catchers) redo att ta min cykel då jag klev av och detta kändes grymt coolt. Cykel rullades framåt som i slow motion mot en redo funktionär som fångade den på rull samtidigt som jag sprang på fjäderlätta ben (nja, sprang i alla fall med fötter lite plågade av 5 timmar ett par trånga cykelskor) in i växlingsområdet. Genom HELA växlingsområdet och till min påse där skor, keps, energi låg och väntade. När jag stannade i tältet kände jag hur benen blev skakiga. Värmen i tältet var fruktansvärd och jag fick sitta ned en stund bara för att kunna ta mig vidare. Slog vatten över huvudet och stapplade ut. Wow, det kan bli en tuff eftermiddag tänkte jag för mig själv.

Löpningen börjar med en uppförsbacke och där passerade jag mitt fantastiska supporteam med Liza, Melker, Pappa och Svärfar ståendes. Var tvungen att stanna en snabbis och ge dem en kram. Känslorna for genom kroppen då jag stod där på tävlingsbanan med mina nära o kära, 42 000 meter från en episk finish på Hawaii.Hittade fokus igen och styrde stegen söderut på Ali Drive, den berömda gatan som går bredvid stranden och vattnet i Kona. Vi skulle springa 7.5 km på Salo Drive och sedan vända. Vägen är förhållandevis platt med endast något motlut och längs vägen mötte vi löpare som låg före i tävlingen. Benen kändes ganska ok på Ali Drive och jag löpte bekvämt i 4.20 fart. Hade läst att vätskestationerna skulle komma frekvent på löpningen, typ efter varje mile (varje 1.6 km) och det kändes redan efter en löpt kilometer att det skulle behövas. Värmen var bedövande, sövande och urlakande. Termometern visade 32-33 grader och solen gasade från en molnfri himmel. Vid varje station drack jag vatten, cola, tog en svamp med med kallt vatten och fångade is, is i massor. Jag stoppade is byxan, hällde is i kepsen, hällde is bak i ryggen och allt detta i syfte att hålla mig nedkyld. Isen hade en absolut verkande effekt då jag minuterna efter varje vätskestation kände mig pånyttfödd.170_m-100739718-digital_highres-1369_062371-4459492

Denna födseln omvandlades lika snabbt som isen smälte till en resa mot helvetet…. Löpsteget som kändes så lätt och snabbt blev bara några kilometer senare allt annat än snabbt och lätt. Mitt starka svenska löpsteg som renderat i många fina resultat genom åren skördade ingen framgång på Hawaiiansk mark. Jag kämpade i en mental uppförsbacke mot öns vädergudar men jag vägrade se mig besegrad. (Tänkte, ”ok,  jag kan sänka farten men jag är inte mer rökt än att jag skall kunna springa över den där oerhört vackra målrakan på Ali Drive) I detta skede hade vi inte ens sprungit upp för Palani Road och börjat resan ut mot Natural Energy Lab. Resan fortsatte och jag varvade 4.40 min/km med 5.20 min/km splittar.

Queen K är en trist väg att köra med bil och att springa densamma är fan inte ett dugg roligare. Löpbanans avslutande 27 km på Kona bjuder inte på några vackra vyer men det är på denna sträcka som de hårda grabbarna och tjejerna visar varför just de är de bästa triathleterna i världen. Motorvägen norrut, vätskestation med is och vatten. Så fortsatte resan samtidigt som tempot dalade. Jag hade tidigt i loppet känt att drömmen om en sub 10 tid här på Kona runnit mig ur händerna så motivationen att pressa mig till max och hamna i sjukhustältet inte lockade speciellt mycket. En 10h 15 min finish eller 10 h 30 finish kändes likasamma under löpningen men målet blev ändå att hålla ihop och undvika att gå, mer än den livsnödvändiga promenaden förbi vätskestationen varje mile. Sista 5 km måste jag erkänna att jag hade min mentor, goda vän o klubbkamrat Per Ericssons tidigare Hawaii-tid som drivkraft och motor som drog mig framåt. Jag räknade ut trots att tempen i luften var hög och värmen kokade min kropp att det skulle räcka med 6 min/km sista 5 km för att fixa en tid som matchade hans tider från 2012 och 2013.

Nedför Palani Rd var det inga problem att sträcka ut benen men extremt förvånad blev jag då den glade och gode Petter Sandelin från Falköping kom springandes förbi mig med kilometerna kvar. Han stod tidigare på Queen K och hade det rejält tufft så hans comeback var verkligen oväntad men samtidigt beundransvärd, hatten av Petter. Vi sprang några hundra meter ihop och snackade och jag sa att jag måste bara spurta längs Ali Drive och göra en clean finish. Steget sista 500 meterna var som hemma i Sverige och jag njöt verkligen till 101 procent. Jag sprang på upp på mattan märkt med Ironman World Championship och sträckte ut sista självande metrarna. I mål, trött, grillad, tom, glad, stolt och som Paul K sa ”you´re IRONMAN, Kona Finisher” Jag fixade det – mission accomplished!  Tiden blev 10.30.01…surt att inte komma under 10.30 men i sammanhanget spelade inte tiden ett endaste dugg.176_m-100739718-digital_highres-1369_070179-4459498

Blev omgående omhändertagen av två funktionärer som ledde mig bort till athletes garden där det serverades mat, bjöds på eftersnack, foto och medaljutdelning. Sittandes på marken, rejält mosig försökte jag samla alla intryck. Vad hände idag? Hur hamnade jag här? Vad gör jag härnäst? Hittade inga svar på någon av frågorna utan kunde bara sitta ned, titta ut över havet av grymma triathleter och konstatera att detta varit en upplevelse utöver det vanliga.

En Ironman är tufft, oavsett plats i världen. Vissa tuffare, andra mer hanterbara men ingen Ironman är lätt. Ironman på Hawaii tillhör tveklöst en av de absolut tuffaste endagars utmaningar man kan anta sig. Jag fick chansen, jag tog den och jag fixade det. Jag kommer att bära med mig denna upplevelse, racet och händelserna veckan innan resten av mitt liv. Jag är nuläget säker på att jag inte redan nästa år kommer att kriga för en plats till nästa mästerskap. Upplevelsen var grym och värt ALLT slit. Till er som kämpar – fortsätt kämpa, chansen/förmånen att få tävla här borta är beyond allt annat vi får uppleva hemma i Europa och ligger drivkraften/målet med er träning att kvala till Hawaii så kommer ALL träning, ALL uppoffring vara värt ert slit.Njuter de sista dagarna efter loppet med att bara vara, dricka öl, vin, champagne, turista, uppleva denna fantastiska ö som Hawaii, the big Island är. Snorklar i världens största akvarium med fina fiskar, sköldpaddor och delfiner. Avslutar med att återigen tack ALLA er som gjort detta möjligt. Liza och Melker – ni är bäst. Pappa Benno o mamma Annica och systrar med familj som alltid stöttat mig på min resa. Mina vänner i 3CT som pushat mig på alla träningspass. Fam Stenberg och kusinfamilj Lindqvist, tack för ert stöd och support – ni är bara bäst. Sponsorerna Standby i Trollhättan, Umara, Trek, Mediatryck, Bliz – ni gör min satsning möjligt – evigt tacksam!Nu tar vi det jäkligt lugnt ett tag och sedan omgrupperar vi på lämpligt ställe med ett nytt lämpligt fokus 🙂

Tack för att du tog dig tid, Mahalo – Kona rules….. over and out!

f